Likabehandling
Svaleryd & Hjertson (2012) och skolverket (2014) tar båda upp att man ska jobba med antingen en gemensam plan eller två planer som hänger ihop. Då man av diskrimineringslagen ska upprätthålla en likabehandlingsplan medan det framgår av skollagen att man ska upprätthålla en årlig plan mot kränkande behandling.
Enligt skolverkets allmänna råd (2014) så kan man för tydlighetens skull samt för ett helhetstänkande i planarbetet skriva ihop dessa till en plan. Detta vill de kalla för en plan mot diskriminering och kränkande behandling.
Enligt Svaleryd och Hjertson (2012) så ska man i det inledande arbetet med likabehandling diskutera och formulera vilken förskola man vill utvecklas till, men också beskriva hur det är på förskolan i dagsläget. De hävdar också att man sia vara konkret och ärlig, samt ringa in de problemområden som finns. De menar också att de mål man skriver upp ska också kunna nås under 1 års tid, därför ska målen vara konkreta och inte någon vacker målformulering.
Skolverkets allmänna råd (2014) hävdar att planen ska utgå från de förhållandena som finns i varje enskild verksamhet. Då en vanlig brist som skolinspektionen har observerat vid sin tillsyn är att det oftast görs en gemensam plan för en skolenhet och ett fritidshem, på grund av detta så framkommer inte de specifika verksamheternas förutsättningar. Kring detta tänker jag att det såklart är viktigt att det finns en plan för varje verksamhet, för ingen verksamhet är den andre lik, barn- eller elevgruppen är olika och det är även olika pedagoggrupper , därför behöver man ju anpassa planen efter den situation man har. När jag gjorde min VFU så fick jag möjligheten att vara med på ett APT-möte som just tog upp likabehandlingsplanen. Där var ju alla förskolor i det rektorsområdet med, och från vad jag minns så hade de ju vars en likabehandlingsplan för varje förskola, och de fick delas upp var förskola för sig, i varsitt rum och diskutera hur de hade uppnått sina mål.
Skolverkets allmänna råd (2014) tar även upp att ett sätt att motverka diskriminering är att man kartlägger förhållandena i sin egen verksamhet, att man då uppmärksammar de olika diskrimineringsgrunderna, men även formerna av diskriminering - om det exempelvis är indirekt eller direkt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. Det handlar då om att gå igenom sin organisation, regler, gruppindelningar, schemaläggningar och andra inslag som leder till att barn och elever blir diskriminerade eller utsätts för kränkande behandling. Så vad jag uppfattar det som så handlar det verkligen om att rannsaka verksamheten, och att så fort man får reda på att det skett en diskriminering eller kränkning så ska man kontakta rektor som tar kontakt med huvudmannen som startar en utredning. Då Skolverket (2014) tar upp i sina allmänna råd att huvudmannens utredning ska ske skyndsamt så krävs det ju av pedagogerna att de anmäler så fort de får reda på att det skett en kränkning eller diskriminering och även att förskolechefen för det vidare så fort de fått tillhandahålla information om diskriminering och kränkning av ett barn.
Svaleryd och Hjertson (2012) hävdar att flera skolor får underkänt av skolinspektionen i sitt arbete mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Vad de menar är att det i praktiken inte är ovanligt att hela ansvaret läggs på den enskilda skolan/förskolan - för det juridiska och ekonomiska - om något barn eller elev far illa - detta trots att där ska finnas en huvudman som har detta ansvar. Det är inget ovanligt att frågan om ansvar eller delegering aldrig ägt rum eller nedtecknats. Svaleryd och Hjertson (2012) menar på att det krävs ett aktivt huvudmannaskap som grundas på kunskap om vad som händer i skolan, på fritidshemmet och i förskolan. De menar på att det krävs rutiner för att få in information om vad som händer på förskolorna/skolorna. Vad jag då tänker är att tydliga rutiner för hur man ska handskas med det mesta i verksamheten, vad det än gäller, är att det krävs tydliga rutiner och där alla vet vad som gäller. Alla pedagoger i förskolans verksamhet måste veta hur de ska förhålla sig till om något barn blir kränkt eller diskriminerat, och föräldrar måste också veta hur de ska anmäla om de misstänker att sina barn blir diskriminerade eller kränkta i förskolan.
Svaleryd och Hjertson (2012) skriver att skolan har ett viktigt uppdrag - som då finns med i skollagen och andra styrdokument - att förmedla den värdegrund som det svenska samhället vilar på. Detta innebär att barn och ungdomar inte ska behöva känna sig annorlunda, att de ska bli respekterade för den man är. Detta är något som också stärks av FNs konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Vidare skriver Svaleryd och Hjertson att FN också poängterar att man ska ha rätt till utbildning och att denna utbildning ska utveckla människans personlighet och insikten om dess värde samt stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Svaleryd och Hjertson menar på att alla som verkar inom utbildning ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. De menar på att man måste börja i lärarrummet, att här ska diskussionerna starta för vilka värden som skolan ska förmedla, vilka normer och värden förmedlar verksamheten i sig och de vuxna som skapar den? Om man ska tänka normkritiskt menar Svaleryd och Hjertson att man måste gå till sig själv, var står jag och vad är jag beredd att arbete på för att förändra? Varför ska vi bedriva likabehandlingsarbete i vår förskola?
Just det med att respektera alla människors lika värde är något som Skolverket (2014) tar upp i sina allmänna råd. De menar på, precis som Svaleryd och Hjertson är inne på, att man ska utforma utbildningen efter grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter för att främja barns och elevers lika rättigheter och möjligheter. Skolverket menar på att detta arbete ska vara en del av verksamhetens kontinuerliga värdegrundsarbete. Detta för att skapa en miljö där barn och elever känner sig trygga. Vidare skriver skolverket i sina allmänna råd att ett gott klimat inom förskola och skola sker om verksamheten präglas av förtroendefulla och öppna relationer mellan barnen/eleverna och pedagogerna. Skolverket menar också på att det är viktigt med en bra organisation också, för att ha ett effektivt arbete mot trakasserier och kränkande behandling.
Så jag tolkar det som att en bra kommunikation i arbetslaget - där man kan reflektera kring vilka värderingar var och en har, för att utifrån detta enas om vilka värderingar som verksamheten ska grundas på - samt en god relation mellan barn och pedagog samt mellan pedagog och föräldrar, en bra organisation som tidigt observerar diskriminering och kränkande behandling, och där de vet hur de ska hantera dessa situationer är några pusselbitar för att jobba bra och effektivt mot diskriminering och trakasserier, där barn kan känna sig trygga i den verksamhet de befinner sig i. Att jobba efter en likabehandlingsplan och en plan mot diskriminering och kränkande behandling är verkligen jätteviktigt, och att man verkligen rannsakar sig själv och verksamheten och gör upp realistiska mål för hur man ska förbättra den verksamhet man har är verkligen viktigt för att uppnå en verksamhet där barnen och eleverna kan känna trygghet, och att de kan känna sig respektera för den det är.
Enligt skolverkets allmänna råd (2014) så kan man för tydlighetens skull samt för ett helhetstänkande i planarbetet skriva ihop dessa till en plan. Detta vill de kalla för en plan mot diskriminering och kränkande behandling.
Enligt Svaleryd och Hjertson (2012) så ska man i det inledande arbetet med likabehandling diskutera och formulera vilken förskola man vill utvecklas till, men också beskriva hur det är på förskolan i dagsläget. De hävdar också att man sia vara konkret och ärlig, samt ringa in de problemområden som finns. De menar också att de mål man skriver upp ska också kunna nås under 1 års tid, därför ska målen vara konkreta och inte någon vacker målformulering.
Skolverkets allmänna råd (2014) hävdar att planen ska utgå från de förhållandena som finns i varje enskild verksamhet. Då en vanlig brist som skolinspektionen har observerat vid sin tillsyn är att det oftast görs en gemensam plan för en skolenhet och ett fritidshem, på grund av detta så framkommer inte de specifika verksamheternas förutsättningar. Kring detta tänker jag att det såklart är viktigt att det finns en plan för varje verksamhet, för ingen verksamhet är den andre lik, barn- eller elevgruppen är olika och det är även olika pedagoggrupper , därför behöver man ju anpassa planen efter den situation man har. När jag gjorde min VFU så fick jag möjligheten att vara med på ett APT-möte som just tog upp likabehandlingsplanen. Där var ju alla förskolor i det rektorsområdet med, och från vad jag minns så hade de ju vars en likabehandlingsplan för varje förskola, och de fick delas upp var förskola för sig, i varsitt rum och diskutera hur de hade uppnått sina mål.
Skolverkets allmänna råd (2014) tar även upp att ett sätt att motverka diskriminering är att man kartlägger förhållandena i sin egen verksamhet, att man då uppmärksammar de olika diskrimineringsgrunderna, men även formerna av diskriminering - om det exempelvis är indirekt eller direkt diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. Det handlar då om att gå igenom sin organisation, regler, gruppindelningar, schemaläggningar och andra inslag som leder till att barn och elever blir diskriminerade eller utsätts för kränkande behandling. Så vad jag uppfattar det som så handlar det verkligen om att rannsaka verksamheten, och att så fort man får reda på att det skett en diskriminering eller kränkning så ska man kontakta rektor som tar kontakt med huvudmannen som startar en utredning. Då Skolverket (2014) tar upp i sina allmänna råd att huvudmannens utredning ska ske skyndsamt så krävs det ju av pedagogerna att de anmäler så fort de får reda på att det skett en kränkning eller diskriminering och även att förskolechefen för det vidare så fort de fått tillhandahålla information om diskriminering och kränkning av ett barn.
Svaleryd och Hjertson (2012) hävdar att flera skolor får underkänt av skolinspektionen i sitt arbete mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Vad de menar är att det i praktiken inte är ovanligt att hela ansvaret läggs på den enskilda skolan/förskolan - för det juridiska och ekonomiska - om något barn eller elev far illa - detta trots att där ska finnas en huvudman som har detta ansvar. Det är inget ovanligt att frågan om ansvar eller delegering aldrig ägt rum eller nedtecknats. Svaleryd och Hjertson (2012) menar på att det krävs ett aktivt huvudmannaskap som grundas på kunskap om vad som händer i skolan, på fritidshemmet och i förskolan. De menar på att det krävs rutiner för att få in information om vad som händer på förskolorna/skolorna. Vad jag då tänker är att tydliga rutiner för hur man ska handskas med det mesta i verksamheten, vad det än gäller, är att det krävs tydliga rutiner och där alla vet vad som gäller. Alla pedagoger i förskolans verksamhet måste veta hur de ska förhålla sig till om något barn blir kränkt eller diskriminerat, och föräldrar måste också veta hur de ska anmäla om de misstänker att sina barn blir diskriminerade eller kränkta i förskolan.
Svaleryd och Hjertson (2012) skriver att skolan har ett viktigt uppdrag - som då finns med i skollagen och andra styrdokument - att förmedla den värdegrund som det svenska samhället vilar på. Detta innebär att barn och ungdomar inte ska behöva känna sig annorlunda, att de ska bli respekterade för den man är. Detta är något som också stärks av FNs konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Vidare skriver Svaleryd och Hjertson att FN också poängterar att man ska ha rätt till utbildning och att denna utbildning ska utveckla människans personlighet och insikten om dess värde samt stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Svaleryd och Hjertson menar på att alla som verkar inom utbildning ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. De menar på att man måste börja i lärarrummet, att här ska diskussionerna starta för vilka värden som skolan ska förmedla, vilka normer och värden förmedlar verksamheten i sig och de vuxna som skapar den? Om man ska tänka normkritiskt menar Svaleryd och Hjertson att man måste gå till sig själv, var står jag och vad är jag beredd att arbete på för att förändra? Varför ska vi bedriva likabehandlingsarbete i vår förskola?
Just det med att respektera alla människors lika värde är något som Skolverket (2014) tar upp i sina allmänna råd. De menar på, precis som Svaleryd och Hjertson är inne på, att man ska utforma utbildningen efter grundläggande demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter för att främja barns och elevers lika rättigheter och möjligheter. Skolverket menar på att detta arbete ska vara en del av verksamhetens kontinuerliga värdegrundsarbete. Detta för att skapa en miljö där barn och elever känner sig trygga. Vidare skriver skolverket i sina allmänna råd att ett gott klimat inom förskola och skola sker om verksamheten präglas av förtroendefulla och öppna relationer mellan barnen/eleverna och pedagogerna. Skolverket menar också på att det är viktigt med en bra organisation också, för att ha ett effektivt arbete mot trakasserier och kränkande behandling.
Så jag tolkar det som att en bra kommunikation i arbetslaget - där man kan reflektera kring vilka värderingar var och en har, för att utifrån detta enas om vilka värderingar som verksamheten ska grundas på - samt en god relation mellan barn och pedagog samt mellan pedagog och föräldrar, en bra organisation som tidigt observerar diskriminering och kränkande behandling, och där de vet hur de ska hantera dessa situationer är några pusselbitar för att jobba bra och effektivt mot diskriminering och trakasserier, där barn kan känna sig trygga i den verksamhet de befinner sig i. Att jobba efter en likabehandlingsplan och en plan mot diskriminering och kränkande behandling är verkligen jätteviktigt, och att man verkligen rannsakar sig själv och verksamheten och gör upp realistiska mål för hur man ska förbättra den verksamhet man har är verkligen viktigt för att uppnå en verksamhet där barnen och eleverna kan känna trygghet, och att de kan känna sig respektera för den det är.
